Lyckligt lottad - trots allt
Ibland inser man att man trots allt är lyckligt lottad. Att man inte hade kunnat fråga efter något mer än det man har, och inte drömt heller för den delen. Ibland är man just bara lycklig. Innan jag träffade Patrik skulle jag kunnat svära på att ett långvarigt förhållande och en kille som Patrik (Såsåså snäll) var inget för mig. Jag trodde kanske att jag ville träffa en kille som, ja, var som ett äventyr. Men kanske trodde jag fel. Kanske ville jag träffa en kille att uppleva äventyr med??
Att lära sig och trivas med en människa, under romantiska förhållanden trodde jag nästan var omöjligt. Jag tänker för mycket, och jag är lite för stolt och lite för självständig och mycket för envis. Men, det går, och det funkar faktiskt med Patrik. Kanske just för att det är så avslappnat och så "lätt" att jag inte känner mig hotad... Det är det jag alltid varit rädd för, att ett förhållande ska hindra mig, att det ska få mig att glömma bort mig, att det ska förändra mig, att man ska ge upp sina drömmar m.m. men jag känner att jag är faktiskt inte inlåst, jag längtar inte efter singelliv jag längtar inte "ut ur mitt förhållande"... jag längtar till det. Att vara med Patrik känns helt enkelt rätt.
Kul att det första vi båda antydde till varandra när vi träffades var att vi inte ville ha ett förhållande. Bra det gick. Två själar sökte livets mening, men fann varann, och tur var väl det.
Lycklig med dig Älskling.
ps. förlåt, har lovat att inte göra detta till en gulligull blogg, men detta var ett undantag.. PUSSSSSSS
Att lära sig och trivas med en människa, under romantiska förhållanden trodde jag nästan var omöjligt. Jag tänker för mycket, och jag är lite för stolt och lite för självständig och mycket för envis. Men, det går, och det funkar faktiskt med Patrik. Kanske just för att det är så avslappnat och så "lätt" att jag inte känner mig hotad... Det är det jag alltid varit rädd för, att ett förhållande ska hindra mig, att det ska få mig att glömma bort mig, att det ska förändra mig, att man ska ge upp sina drömmar m.m. men jag känner att jag är faktiskt inte inlåst, jag längtar inte efter singelliv jag längtar inte "ut ur mitt förhållande"... jag längtar till det. Att vara med Patrik känns helt enkelt rätt.
Kul att det första vi båda antydde till varandra när vi träffades var att vi inte ville ha ett förhållande. Bra det gick. Två själar sökte livets mening, men fann varann, och tur var väl det.
Lycklig med dig Älskling.
ps. förlåt, har lovat att inte göra detta till en gulligull blogg, men detta var ett undantag.. PUSSSSSSS
Kommentarer
Trackback
